Vi talar alla samma språk

Äntligen tillbaka i Stockholm igen, efter en helg hemma i lilla Örebro, som för övrigt bara sviischaade förbi. Eller nåt.

När tåget stannade i Västerås satte sig en mamma och dotter på sätena mittemot mig. De pratade ett främmande språk, mm mmm serbiska kanske, eller... ryska, tänkte jag först. Under resans gång lyssnade jag på dem halvt om halvt, eftersom min Ipod laddat ur och jag inte orkade läsa, och jag tog det som uppgift att försöka lära mig vad de sa till varandra.  Plötsligt började lite bli begripligt. Dottern lärde mamman lite om deras digitalkamera och skällde på mamman när hon tyckte att hon sa något fel. Jag fascinerades över att det lät så likt ...svenska.
När dottern sa "nej" till sin mamma, lät det precis som  svenskans "Nej". ´När hon pratade om att hon kunde kopiera bilderna från kameran till hennes mobil sa hon just "kopiera" (därför förstod jag vad de sa). Så fortsatte det ett tag.

Sedan åkte vi genom en tunnel - så där så att man får lock för örat - och så hörde jag att dottern sa "lock för örat" och jag tänkte ... eeh.. är det också samma på deras språk?

Det visade sig hur som helst att de var svenskar. Och språket de talade, förutom svenskan - var troligtvis spanska.
Och jag misstog mig helt - och fastnade nästan i fördomens lilla fälla. Och i dövhetens träsk.


Lite.. borta