På Äventyr med mediafolket

Men i övrigt var jag på Medieinstitutet i torsdags för screening (filmvisning av de projekt vi jobbat med). Resultatet blev... intressant, särskilt version nr 2 av Sekelskiftesdramat, vilken var únderhållande. Originalet ska dock klippas om så att det blir mer i stil med vad de tänkt från början.

Därefter spenderade jag kvällen med flera av mediefolket. Det blev först en nervpirrande färd genom Stockholm i bakluckan på en combi, med en liten champangeflaska i handen och poliser som var oss hack i häl.

Fast de var ute på annat uppdrag - men vi kröp ihop för att inte synas, jag punkterade nästan ena lungan i en av mina hastiga undanmanövrar och kvävdes nästan ihjäl av luftkonditioneringen som var på högsta värme i bakluckan.

Vi klarade oss dock oskadda, bortsett från vår skadade stolthet och kramp i rumpan och landade på Hellströms bar där jag hade beslutsångest och beställde en cola med citron och barnportion av pommes.
Barnsligt.
Fem timmar senare begav vi oss därifrån, efter timmar av filmdiskussioner, musikprat och öl (jag höll mig dock till cola med citronskiva och kranvatten), trötta men glada i sinnet.

Under den dramatiska bilfärden

Mitt liv som akademiker...

.... rullar på i 1000 km/tim

Ojojoj ja det är därför jag har varit absolut inaktiv här i helgen. Åh, du skulle se mina böcker - kurslitteraturen, aj aj aj.
Smärtsamt mycket. Smärtsamt många sidor. Smärtsamt kort tid kvar till första tentan.

Om du såg huvudboken skulle du förstå - den är nästan lika stor som mig. Och sedan är det några hundra böcker till...

Ja, här var den ju!

...men så blev jag senil istället

Hormonmonstret har som sagt gått i ide för tillfället. Jag vaknar upp, utmattad efter nattens överlevnadskamp och inser att jag sovit i nästan 12 timmar.

Senil tjej

Frisk som en nötkärna en frostig vårmorgon, glider jag ut ur sovrummet och landar vid köksbordet med juice och kaffe. Tar det lugnt och slår på datorn, pratar ett tag med min vän Karin på chatten, längat efter en promenad med mitt livsbejakande nya jag.

Vad ska jag göra idag då? tänker jag, med en gnutta av inbillad baksmälla efter den alkoholfria natten. Ingenting. Mmm, ingenting, ingenting,...

Telefonen ringer. Jag halvspringer in till sovrummet för att svara.

Jag:

Jaa, eeh, hallå?

Kvinna i andra änden :
Jaa, hej, det är X på Stagepool. Jag skulle bara höra om du är på väg.

Jag:
Öhh....

Kvinna i andra änden:
Jaa till mötet klockan ett.

Jag:
ööh, ja ööh just ja... öh vad är klockan? (ser på klockan i slowmotion med stigande förfäran)

Kvinna i andra änden:
Ett.

Jag:
ööh, jaa jag är påväg (står i pyjamas, har inte borstat tänder eller gjort mig iordning - som uppstigen ur sängen)

Kvinna i andra änden:
Jaha, när kan du vara här då?

Jag:
öhh... klockan.. två?

Jag kom dit halv tre -  det tog 45 minuter att ta sig dit, tunnelbanan strejkade och bussen, som jag därefter tvingades ta, var seg. Typ. Ajajaj. Men jag misssade ingenting...
(och jag träffade en gammal bekant från Örebro på bussen , trevligt!)

Hormonmonstret har gråtit färdigt

Aoouch. Gårdagen gjorde ont. Både bildligt och bokstavligt.

Hormonmonstret fångad på bild i ett
av sina utbrott

Över húvudtaget har jag betett mig väldigt konstigt senaste tiden,. Hormonerna har liksom tagit över min kropp och förvandlat mig till en överemotionell liten varelse:

- I söndags när jag duschade, kom tårarna plötsligt forsande tillsammans med duschvattnet, och jag snorade och snyftade otröstligt i flera minuter

- Jag har haft ett närmande besatt behov av Djungelvrål

- Jag har varit fruktansvärt trött läänge.

- Jag har haft yrsel och svimningskänslor

- Jag har köpt de mest besynnerliga kläder på 50% av rean-rean

- Jag har om möjligt haft ännu värre beslutsångest än vanligt

Så igår då - Uni - trött trött trött, hem - gick och lade mig vid kl 15, i sängen - ringde mamma, grät, natten - aj aj aj. Men nu är allt bra.

No creds till en duktig flicka

Hej åhå! Vaknkade tidigt i morse, trött som satan. Kämpade mig upp, för , jag är ju en duktig flicka, åt frukost, klädde på mig, skyndade till bussen.

Duktig flicka men ack ändå

Ash, missade den. Men eftersom jag är en så duktig flicka och var ute i tid, så gjorde det inget att jag tog nästa buss.

Oh är på Universitetet i bra tid, skyndar mot sal D8.

Jag ser direkt att någonting inte stämmer, det finns ingen där, inget bekant ansikte. Kollar modstulet på schemat vid dörren, där det står Lingvistik eller något annat obebripligt.

Ser försiktigt på mitt eget kursschema, där det står... att jag är ledig idag.

Modstulen begav jag mig hemåt, drabbades av trötthet och passivitet. Vilade  och frös i flera timmar.
Tog sedan tag i den stora konsthistoriaboken, läste tills ögonen höll på att trilla ut (nåja, åtminstone kontaktlinserna) och nacken var fast i försvarsposition.

Blev tvungen att ta en rejäl promenad runt Vasastan på kvällen för att jag inte skulle se så döende ut. Kände att jag orkade en hel del ändå. Nu ska jag se Guldbaggegalan och glömma bort allt!

En ny början

Nej jag har inte skrivit här på ett tag nu, för åh, jag har varit så oerhört upptagen och viktig.

Senaste veckan var väldigt intensiv:

I tisdags började jag studera konstvetenskap på Universitetet igen (tog paus i höstas) Min ena lärare kom ihåg mig, jag känner mig motiverad ´, köpte en enorm och dyr kurslitteratur-konst-bok och allt är frid & fröjd

I måndags var jag på Medieinstitutet för att disskutera  några roller till kortfilmer som eleverna skulle producera i veckan. Till slut var jag iallafall inblandad i två filmer:

I onsdags filmade jag den ena, rätt makabra historien, i en ICA-affär, som en kassörska som har ganska hemska repliker till huvudrollsinnehavaren. Det inkluderar svordomar och förnedringar. Och inte alls roligt.

I fredags filmade jag i Sickla i ännu en sorglig berättelse där jag spelade Ester - en otillfgredsställd ung kvinna med både äkta man, älskare och son.
Dagen var helt fantastisk och jag träffade massor av härliga människor + skapade nya kontakter inför framtida filmer. Förhoppningsvis.

I slutet av veckan kom även min mamma hit, vi såg en föreställning på Dramaten och gick på muséer.

Och så fick jag äntligen begrava min gamla mobil (bokstavligt) en gång för alla. Ashes to ashes, dust to dust

Planka.nu

Det enda du lärde mig var att planka. Ovärt.

Jag kan planka, men what a hell?

För jag ser så oskyldig ut

Här sitter jag i mitt mörker, bokstavligt talat.
Det är skönt, lite sådär bekvämt. Ska snart sova, yrsel yrsel yrsel.

En kalloribomb till en liten oskyldig flicka
oj oj!

Idag var jag på Medieinstitutet för lite film-talk. Bland annat bestämdes det att jag ska spela i ett sekelskiftesdrama, eftersom jag ser så oskyldig ut - som min lärare Johan sa. På fredag börjar filmningarna i en villa i typ Nacka, småspännande.

Sedan träffade jag lilla Linn på stan för att ge lite undercover information om allt. Vi tog oss till Odenplan och älskade Ritorno, där jag åt årets första semla (nej nej, jag svullar inte, som min vän, mr Vikt-freak skulle ha trott..)

Och jag är lite, bara lite avundsjuk på ´Linn, som ska på Grammisgalan ikväll, maah!
´
Dagens missöde:
När jag skulle ägna mig åt min nya livsstil - att planka på t-banan, efter Medieinstitutet, på Gärdets station, gick det lite fel.
Jag visste att spärrarna var sådana man kunde öppna på egen hand, med ena benet, och tåget kom precis in på perrongen, jag sprang, sprang. Framme vid spärren, drog jag fram foten och ryckte sedan i spärren för att komma runt den - men - den satt fast. Jag ryckte i den igen. Sedan såg jag försiktigt bort mot kontrollanten som satt i sitt bås och skakade på huvudet åt mig.

Skamset gick jag fram till henne och fick en stämpel i min rese-remsa (ljudet av stämpeln mot min remsa med nästan ofefintligt antal biljetter, skar som en kniv i hjärtat, ...typ)
"Inte bra", sa kontrollanten förebrående (eller något med samma innebörd iallafall).
"Mm...nej"

För jag är ju så oskyldig.

Vi talar alla samma språk

Äntligen tillbaka i Stockholm igen, efter en helg hemma i lilla Örebro, som för övrigt bara sviischaade förbi. Eller nåt.

När tåget stannade i Västerås satte sig en mamma och dotter på sätena mittemot mig. De pratade ett främmande språk, mm mmm serbiska kanske, eller... ryska, tänkte jag först. Under resans gång lyssnade jag på dem halvt om halvt, eftersom min Ipod laddat ur och jag inte orkade läsa, och jag tog det som uppgift att försöka lära mig vad de sa till varandra.  Plötsligt började lite bli begripligt. Dottern lärde mamman lite om deras digitalkamera och skällde på mamman när hon tyckte att hon sa något fel. Jag fascinerades över att det lät så likt ...svenska.
När dottern sa "nej" till sin mamma, lät det precis som  svenskans "Nej". ´När hon pratade om att hon kunde kopiera bilderna från kameran till hennes mobil sa hon just "kopiera" (därför förstod jag vad de sa). Så fortsatte det ett tag.

Sedan åkte vi genom en tunnel - så där så att man får lock för örat - och så hörde jag att dottern sa "lock för örat" och jag tänkte ... eeh.. är det också samma på deras språk?

Det visade sig hur som helst att de var svenskar. Och språket de talade, förutom svenskan - var troligtvis spanska.
Och jag misstog mig helt - och fastnade nästan i fördomens lilla fälla. Och i dövhetens träsk.


Lite.. borta



När Sara skulle importera en man till mig från Tyskland

Hittade den här konversationen på min gamla blogg från gymnasietiden, och förstås - innehållande en hel del internskämt (tex att vi kallade en kille för fisk och att Sara älskade Tokio Hotel..aja ni kommer förstå)

http://iprenberoende.blogg.se/2009/february/fraulein-jag-varning-for-internskamt.html

Sara & jag när det begav sig, på väg mot den årliga tävlingen Krampen
mellan vår skola och en annan gymnasieskola i Örebro, 2007

I'm the Boat Behind

No, I can never belong to you
No, I can never belong to you

Har kommit på att världen är full av missnöjda människor, jag själv inkluderad. Världen är liksom osynkad, allt är osynkat. Ingen är nöjd, nej nej. Jo, någon enstaka - och jag vet precis vem.
Men i det stora hela - varför kan inte alla bara få det som de vill ha?

Bra saker idag: Käre läraren Johan ringde och bjöd in till ny filminspelning nästa vecka... aaah vad jag har haft cravings för filminspelningar, äntliigeeen!

Och lilla Linn kom hit på eftermiddagen och var bakis med kaffe och blåbärspaj, mys!

Sedan lade jag benen på ryggen, trotsade minusgraderna och gick långa vägen upp till stan, för att hänga där ett tag med beslutsångest angående diverse klädköp.

Det hela slutade med min nya passion - thaimat - take away från en restaurang i närheten. Så, nu har jag ätit jordnötssås för ett halvt liv.



Missnöjd Människa



Letters from Reality

... och jag säger till mig själv: sluta klaga!
Jag har ju iallafall skrivit en ny låt idag. Inspirationen kom flödande i duschen... resultatet - Intressant.

Blodsocker-fallet är botat och jag är mitt vanliga, tillfredsställda jag igen!

"Inget namn, inget jobb, inget hem, ingen telefon. Bara trött"

Stockholmslivet har kommit igång igen. Igår klippte jag av halva mitt hår (känns det som) och träffade min vän Linn & co på Non Solo Bar. Mycket nöje!

Idag - möte på min käära, inkompetenta jobbcoaching - två mycket välanvända timmar som jag ägnade åt att halvsova, planera flera olika romaner, drömma om NK-bullar, rita obefintliga figurer samt skriva mitt namn x antal gånger i det lilla anteckningsblocket. Och så ringde Karin mitt i allt och jag fick en mycket välbehövlig rast på en och en halv minut.

Sedan drack jag en skum kopp kaffe från en inkompetent kaffemaskin där, och mådde jättejättejätteilla. Och trots att jag mådde jättejättejätteilla så ryckte jag mig i kragen och begav mig till Universitetet för att registrera mig, men det är en helt annan historia. Var trött och ville lägga mig ner i snön och sova.
Jomen så är det - idag är jag glad att jag är arbetslös.
Ojoj, tänker du. Vad menar den lilla förvirrade flickan nu?
Joho, idag är det ett sådant väder som jag liksom inte går igång på. Idag ska jag bara ligga hemma och sova med min migrän, lite varm choklad och Svt Play.
Det är så jag funkar.

Förresten har jag tagit rubriken till det här inlägget från min pappas visitkort...

Gentlemän och trånande flickor

Tillbaka i storstaden igen, efter veckor av planeringar och tillställningar - senast nu i helgen´, vilket jag återkommer om en annan dag.

Här i Stockholm kommer våren smygandes, med varma vindar, hotfulla istappar och monstruösa snöras. Julgranarna har slängts ut och vilar nu i en enorm begravningshög på en gata i mitt kvarter, stackarna.

Kvällen har ägnats åt två brittiska kostymdramer och svenska Drottningoffret. På mitt älskade Svt-play såg jag tredje avsnittet av Desperate Romantics (om konstnärsgruppen Prerafaeliterna) med lätt sexuella anspelningar, så det blev mycket barnsligt fnissande från min sida. Nu ser jag på Ang Lees roande version av Förnuft och Känsla... och ler lite inombords.

Pappas alla barn

Vi stressar.
Oja, oj oj vad vi stressar. Bakar avancerade moussetårtor, stressar. Ritar stora släktträd, stressar. Planerar mormors 90-årsdag, stressar. Ja - ni förstår.

Så ringde ändå min storasyster igår och det bestämdes attt hon och hennes familj skulle komma hit idag.
Vi fortsatte stressa.
Och så hörde min storebror av sig i förmiddags och det bestämdes att även han och hans familj skulle komma hit idag.
Vi stressade ännu mer.

Så kom de hit i eftermiddags, min syster, hennes man, hennes 8-årige son, min bror, hans fru och mina 15-åriga brorsöner tvillingarna.
Mamma hade snott ihop en rulltårta och jag hade städat mellan mina intensiva yrselanfall. Allt var frid och mycket fröjd. Vi åt, skrattade, pratade och tackade i våra stilla sinnen lilla pappa som en gång fört oss samman.

Stjärnlösa nätter

Jo, jag är glad.
Jag planerar för fullt mitt liv, min vän Karin ska flytta tillbaka till Stockholm och brodern till min vän Sandro, Arkan Asaad, har precis gett ut sin bok Stjärnlösa Nätter och plötsligt blivit rikskändis!

Stjärnlösa Nätter är ett fantastiskt intiativ som jag tycker alla borde ta del av. Den belyser ett viktigt ämne, som för vissa kan tyckas avlägset, men som för många människor är bitter verklighet. En het debatt kommer med stor säkerhet skaka om Sverige, med all rätt!

Imorse var Arkan Asaad med i tv4:s nyhetsmorgon

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=tvangsaktenskap_drabbar__ocksa_man&videoid=1191537&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se
och reklam för hans bok

http://www.facebook.com/?ref=logo#!/video/video.php?v=482877317609

Att vara eller inte vara

Jag är inte bitter.
Neejdå.

Lisbeth Salanders bror finns på riktigt

Isabel och hennes mamma ser på ett nyhetsprogram på tv.
Isabel: Titta! Han, reportern heter Salander i efternamn, som i Lisbeth Salander! Lustigt, det är ju liksom ovanligt!
Mamma: Jaa, de kanske är släkt... de är ju rätt lika...

(Mamma var lite trött...)

2010 - en liten årskrönika

2010.. ah. Slut, finito, over.. The End.

Det nya decenniet bjöd på nya utmaningar, filminspelningar, Stockholmsvistelse, nya vänner och små äventyr. Nu väntar den spännande fortsättningen i 2011.

 

 Det lilla året 2010 förtjänar en liten årskrönika - här har du årets...

årets verb: skådespela

adjektiv- äventyrslysten

substantiv - systemkamera

verb - skådespela

pronomen: vi

Stad: Stockholm

Land: Oz

Världsdel: Antarktis (snart ett minne blott)

Off: Svninfluensan

On: Vintage

Årets film

Film: An Education (Fish Tank var också väldigt bra)

Musik: Kings of Convenience (och Regina Spektor höll sig kvar och Katie Melua sjöng fint)

Tv-program: True Blood (någon del av vampyrhysterin skulle man ju ta del av)

Negativa överraskning: Sanningen

Positiva överraskning: Svt Play

Dåliga egenskap: beslutsångest (passivitet och godtrogen var inte heller så bra)

Bra egenskap: återhämtningsbar (spontan var också fördelaktigt)

Omdiskuterade: Kärlek
Bortglömda: Gymnasiet
Förhoppning: Självförverkligande

Mat: i ekonomiskt tillåtande mängder
Dryck: Kaffe med mjölk (Relax var också trevligt)
Café: Ritorno

Bok: Dumpa honom, han vill faktiskt inte ha dig! (plus ett flertal intelligenta titlar av intellektuellt erkända författare)
Tidning: Mitt i Vasastan

Favorit: Spårvagnen till Djurgården
Promenadstråk: Slussen
Hatobjekt: Rusningstid (Odenplans trafikskola var också blä)

Ord: Vuxen