En orolig själ

Sedan lördag:;
Middagar med vänner, hypokondri, bio, vårsol, mamma på Antikrundan, paj, plugg, Japankatastrofen, melodifestival-diss, glassnyheter, telefonsamtal, Solsidan, mardrömmar, hudcancerångest, kärnkraftverksexplosioner, apokalypsångest, te.

The Final Countdown

368 dagar
av sorg & saknad
längtan & kval
Kärleken är död.

IKEA-äventyret

Vi åkte till IKEA, jag och Karin. I fredags letade vi oss fram till den speciella bussens hållplats och klämde in oss på fordonet tillsammans med x antal andra Ikea-freaks.

Det var en kvav resa, under vilken vi plötsligt gjorde en tidsresa och förvandlades från snusförnuftiga 19-åringar, först till fnissiga, ivriga 5-åringar och därefter till egocentriskt mobilfotograferande pubertala 15-åringar.
Vi klev av som mogna kvinnor och kisade mot vårsolen och den enorma byggnad som tornade upp framför oss.

Den var tre våningar hög. Vi satte försiktigt fötterna på den långa rulltrappan och gled uppåt, där vi möttes av de välbekanta inredningarna och typsnittet på pristavlorna.
Ganska direkt begav vi oss till restaurangen, där vi tryckte i oss en trevlig, typisk Ikea-lunch och pratade om livet och allt därimellan under en rätt så lång tid.

Om själva shoppande kan i sig inte sägas så mycket. Jag var ute efter kökssaker - stekpannor, citronpress etc - och hade inte mycket till övers för allt det andra. Karin köpte inte någonting. Jag drog runt på min tunga, gula, tvåhjulade "vagn" med en Ikea-påse (för sakerna)och Karin skrattade glatt åt mig.

Jag hittade en vit, smal dvd-hylla i plåt för 49 kr, som jag krampaktigt höll om. Karin envisades med att bära den, medan jag tog min gula vagn, eftersom hyllan hela tiden föll ur Ikea-påsen och det tyckte hon var pinsamt. Efter många om och men, efter sega kassörskor och försenad´buss, var vi smått sorgsna, men ack så utmattade, på väg hemåt.

Inne på Centralstationen bar jag min tunga  Ikea-påse på ena axeln (hyllan var innuti påsen). Karin gick framför mig, på väg bortåt, och  jag stannade upp lite för att rätta till min axelrämsväska, tillsammans med Ikea-påsen.
Plötsligt hördes ett öronbedövande oljud, som skar i våra öron och fick hela Centralstationen att tystna, folk att stanna upp och titta på oss. Karin vände sig om i slow motion och stirrade på mig. Jag blickade skamset bakom mig, snett åt vänster, och såg min vita plåthylla ligga ensam på stengolvet.

Med allas blickar på mig - folk trodde ju det rörde sig om en terroristattack, för tusan! - böjde jag mig ned och plockade upp hyllan. Vi gick dock rakryggade därifrån och skrattade som de 19-åringar vi är!

Ifall att...

Kvinnodagen och Keso

... ja och så var det ju internationella kvinnodagen igår också. Jupp. Märkte inte så mycket av det i ärlighetens namn, men, ja så var det iallafall.

Och så fyllde lilla Evelina, (aka "Keso") 21 år också! Skickade ett kort som inte hade kommit fram, pga slarv på Posten. YEY! Ska aldrig mer ge mina brev direkt i handen på brevbäraren - fail.

Kvinnan Evelina med The Swedish Fika

Fett med semlor

Fräscht

Semlor, semlor - yes yes yes! Igår alltså. Förstås.

Först en i Gamla Stan tillsammans med klasskompisarna, efter en lång, iskall rundvandring i arkitekturens tecken med vår italienska lärarinna. 3 ½ av 5 toasters (semlan alltså - rundvandringen var inte så kanonkul)

Den andra skulle ha inhandlats på Vetekatten...
Jag trängde mig in i (den enorma) folkmassan inne på konditoriet, drog till mig en nummerlapp och höll den hårt i handen. Nummer 553. Jag tittade på den elektroniska nummerskylten ovanför glasdiskarna. Nummer 41.
Nämen.

Det hela gick undan, till min stora förvåning och jag undrade vad alla människor runt omkring mig stod och väntade på - det närmade sig ju mitt nummer - och det var såå många människor där (ABSOLUT många fler än 10)

"Nummer 53!" ropade det manliga biträdet efter en kort stund.
"JAA!! Ja här, HÄR!" Jag viftade med nummerlappen i luften och gick fram till disken.
"Jo, hur mycket kostar en semla?"
Biträdet synade min nummerlapp med höjt ögonbryn.
"Du har nummer 553, nu är det nummer 453. Det är hundra nummer före dig. Och en semla kostar 32 kronor."

Moloket begav jag mig därifrån- utan semla. Men hittade dock ett litet café alldeles intill på Kungsgatan, där semlorna såg fräscha ut och smakade därefter. Fantastiskt. Satte mig på Ritorno med en klasskompis och min medhavda gräddkreation.

Offer för Iphonehysterin

Nopp. Inget bloggande här på sistone. Finns många små förklaringar till detta - den mest enkla att ta till sig som vanlig medborgare av Svea Rike är att jag numera gör de flesta av mina mest nödvändiga internetärenden via min iphone.

Vilket inte betyder att bloggandet är oviktigt. Men just så mycket enklare att utföra på en dator, vilken jag inte av tidigare nämnda anledning inte arbetar så mycket på för tillfället.

Förra veckan var fantastisk och hemsk om vartannat. En av de värsta sakerna som inträffade var att mina nya kängor efter ett par dagar i snöslasket, avslöjade en smal, röd rand på vardera sko. Det visade sig att de har börjat fälla sitt eget yttre skal i små små bitar, och under det - finns ett rött material.

Så nästa vinter kommer mina skor att lysa rött och vara väldigt säregna. Måttligt roligt.

Fick veta resultatet av första tentan idag - vilket var riktigt fördelaktigt. Men jag hade blivit ännu gladare om jag hade haft ett halvt poäng mer...

Frånvarande flicka som läser konstvetenskap

Kåt på livet

Just nu, ja just precis nu, känns allting bara... jättebra.

Efter en långvarig förkylning orsakad av ett nästintill incestiöst förhållande med min nya kära Iphone, har jag hämtat upp mig igen och vaknade för en gångs skull inte med olycksbådande rethosta imorse. Jag klämde in kroppen i en kroppsstrumpa, aka min svarta kjol, snörde de nedgångna kängorna och begav mig till stan för att träffa Karin.

Egentligen var det tänkt att jag skulle lämna tillbaka den där kokboken av Leila Lindholm som jag köpt på rean, eftersom jag kom till insikt att jag aldrig någonsin skulle baka hennes cupcakes eller den där "extra söta brownien", på riktigt. Kvinnan har tyvärr inte insett begreppet Less is more, så varför ska jag gå i fördärvet på grund av det?

Fick behålla boken, dock. Inget öppet köp på rean. Suck.

Därefter hängde vi i Gamla Stan och jag tryckte i mig en heel bit morotskaka: smula för smula, kokosflinga för kokosflinga.
Njöt av det nya livet, där jag kan trycka i mig en bit morotskaka utan att bry mig om någon säger att jag kanske inte "borde det" eftersom kakor i sig "inte är särskilt nyttig"... In your face, viktfreak!

Sedan inträffade följande, vilket också avslöjade mitt goda humör:

• Jag var SÅ nära att köpa en Konika Minolta anno typ 60-talet, i en secondhand-affär, för 450 kr. Ville inte lämna den ensam... Ska tänka över saken till imorgon. 

• Jag tänkte seriöst köpa en nallebjörn till mig själv i en Nallebjörns-affär. Karin hejade på. Men jag tog mitt förnuft till fånga när jag såg prislapparna.

• Jag bryr mig inte om att jag fryser ute i kylan. Det finns värme någonstans och dit är jag påväg. "Det är vägen som gör mödan värd".

• Jag botaniserade ivrigt bland kängsortimentet i en second hand-affär på Västmannagatan. Köpte ett par som ville följa med mig hem.

• Gick in i en annan second hand-affär bredvid och tyckte allt och alla var så vackra. Hittade dock ingenting.

• Vill äta gott, göra roliga saker, ja, till och med plugga. Tänker: allt ordnar sig.

Tack Karin för allt idag! Nu får vi hoppas på att det verkligen gör det!