Inte utan mina jul-trosor

Nej nej  - här har det inte varit skrivet på länge. Decemberstressen har gjort mig tvungen att "avfokusera" på min lilla blogg, men visst har jag tänkt på den ibland.

Efter julmys i både Sthlm & Örebro med nya och gamla vänner och väninnor, efter bombdåd och personliga nederlag, efter Bukowski-auktioner och jobbcoaching-möten, styrde jag mina små steg tillbaka till Örebro för traditionsenligt julfirande.

Men Julen blev kanske inte helt lyckad, trots allt, åtminstone inte när det gäller mina personliga åtaganden:

24 december 2010

• 08:29 Vattnet i köket fungerar inte, pga ispropp. Svårt att diska och så vidare, inte jättekul.
• 08:30 Julfrukost
• 11:16 Sitter mitt i all stress i minst en halvtimme med en egenblandad cd till mamma, som visar sig vara en DVD-skiva och som alltså inte kan spelas upp på vanliga cd-spelare (uppenbarligen inte, nej) Efter många om och men hade jag till slut ändå köpt fel slags skivor tack vare Clas Ohlsons inkompetenta prao-elev.
• 14:00 Jullunch
• 15:00 Kalle Anka (lite sådär sporadiskt, tvångsmässigt, uttråkat)

• 17:44 Hade gjort en så god liten kladdkaka, oja. Gjorde en vit chokladglasyr till den också, jo jo, som aldrig ALDRIG ville så mycket som stelna en aning. Satte in den i kylen, frysen, gjord
  e allt, men icke. Resultatet - en kladdkaka med vit chokladsås - som rann ut över kakan, på mig, på golvet etc etc...
• 18:30 Paketöppning med släktingarna
• 20:01 Släktingarna har gått hem. Jag får äntligen slappnat av, knäppt upp en knapp i halslinningen på den lite vita chokladsåskladdiga kläningen, planerar trött för nästa omgång paketöppning inom någon minut, och ger mig själv en välbehövlig energikick med hjälp av chokladpraliner från dyrbar strut. Sätter tänderna i en pralin och tuggar bestämt och desperat. Biter mig själv hårt, mycket hårt, i tungan, skriker till, börjar gråta, gråter, gråter, gråter - av utmattning och av smärta. Det kändes som om jag bildligt hade fått tungan avskuren. Mysigt.
• 01:00 Hemma, sova, sova, sova - julångest, vitchokladsåsig, avskuren tunga-smärta.  




Granen som jag fixade på egen hand
- Ett personligt åtagande jag lyckades med



Konsten att bryta mot lagen

Jag gillar tåg, alltså att åka tåg.

Jag är också känd för att vara laglydig, extremt laglydig. Det är liksom mitt signum. Nedladdning, droger, stöld, misshandel - you name it, har aldrig provat det.

Nu kom det sig hur som helst att min vän i Göteborg insisterade på att jag skulle komma till henne i helgen, så efter ett tag bestämde jag mig för att boka en sista minuten-biljett, till ytterst rabbaterat pris, ja.

Så, tidigt i morse vaknade jag och fixade iordning det sista för resan, skyndade mig, höll på att få en hjärtinfark när jag halvsprang med min extremt tunga packning, och hostade nästan upp mina lungor när jag kom fram till Centralen.

Ja, förstås, det lilla lilla tåget gled precis ut från Centralen  när jag kom till perrongen.

Tankarna rusade i huvudet, fram och tillbaka, upp och ner, in och ut. Jag försökte fokusera på en enda sak: Göteborg, Göteborg, Göteborg, och sökte frenetiskt med blicken efter stadens namn på en elektronisk skylt med avgående tåg. Det avgick ett X2000-tåg någon minut senare.

Jag gick fram till spåret, försökte se efter om någon konduktör fanns på plats på perrongen, men såg ingen.

Andra kontrollanter

Instinktivt klev jag in i en vagn, och med darrande röst frågade jag passagerare var man kunde sitta och när tåget var framme i Göteborg. Jag blev rådd att sätta mig i den fina Bistro-vagnen, där jag slappnade av tills konduktören kom och hotade med att jag hade kunnat bli tvungen att betala 1300 kr i böter för vad jag hade gjort, att jag skulle pratat med henne på perrongen (men jag såg ju inte henne då så det var lite svårt), men sa sedan att det skulle få gå för den här gången. Jag visade upp min billiga biljett från det andra tåget och mumlade att inget hade blivit som jag hade tänkt idag, och kopplade på mina nallebjörns-ögon.

Men det kunde komma andra kontrollanter som inte var lika snälla, sa hon hotfullt.

Nu sitter jag i en 1:a klass-vagn, omgiven av diverse lustiga människor, som ju har råd att betala för sig.

Till skillnad från jag.

R.I.P

Lägger mig ner och dör lite.
Gillar inte lögner, att inte förstå
Tycker inte om när världen vänds upp och ned
Vill inte ha det så här
Trött på att känna mig lurad, på all konspiration
Är rädd för att det mesta, förstås

Lägger mig ner och dör lite
Tills allt blir bra igen

Folket hostar och svär

Alla är sjuka.
 Verkar det som.

Dirty talk

 Är det inte vanlig influensa så är det fågelinfluensa, är det inte fågelinfluensa så är det svininfluensa och är det inte svininfluensa så är det någon annan form av influensa. Eller depression.

 Jag är hur som helst inte sjuk. Än.

 Igår satt jag på ett tåg, och helt seriöst så  hostade genomsnittet av mina medpassagerare i vagnen. Själv satt jag inklämd mellan en kvinna som hostade slem och en man som, ja, gjorde något liknande.

Medan jag satt där och såg ut över det frostklädda landskapet och var inne i mina små tankar, hörde jag plöstligt den hostande mannen bakom mig, inte hosta, men uttrycka ett litet: Fan!, Därefter, någon minut senare, kom det ännu ett: Fan! och sedan ytterligare ett. En stund senare kom: Helvete! i viskande form. Ännu någon minut senare kom: Helvetes jävla skit eller Jävla helvete!  Han satt och mumlade sina svordomar för sig själv i minst en timme, och jag satt  på raden framför honom och försökte till det yttersta att hålla mig för skratt (det var svårt!)

Än så länge har alltså jag bibehållt både min hälsa och min förmåga att inte missbruka svordomar, skönt. Jag lider väl av någonting annat i stället :)