"Inget namn, inget jobb, inget hem, ingen telefon. Bara trött"

Stockholmslivet har kommit igång igen. Igår klippte jag av halva mitt hår (känns det som) och träffade min vän Linn & co på Non Solo Bar. Mycket nöje!

Idag - möte på min käära, inkompetenta jobbcoaching - två mycket välanvända timmar som jag ägnade åt att halvsova, planera flera olika romaner, drömma om NK-bullar, rita obefintliga figurer samt skriva mitt namn x antal gånger i det lilla anteckningsblocket. Och så ringde Karin mitt i allt och jag fick en mycket välbehövlig rast på en och en halv minut.

Sedan drack jag en skum kopp kaffe från en inkompetent kaffemaskin där, och mådde jättejättejätteilla. Och trots att jag mådde jättejättejätteilla så ryckte jag mig i kragen och begav mig till Universitetet för att registrera mig, men det är en helt annan historia. Var trött och ville lägga mig ner i snön och sova.
Jomen så är det - idag är jag glad att jag är arbetslös.
Ojoj, tänker du. Vad menar den lilla förvirrade flickan nu?
Joho, idag är det ett sådant väder som jag liksom inte går igång på. Idag ska jag bara ligga hemma och sova med min migrän, lite varm choklad och Svt Play.
Det är så jag funkar.

Förresten har jag tagit rubriken till det här inlägget från min pappas visitkort...