Oja, oj oj vad vi stressar. Bakar avancerade moussetårtor, stressar. Ritar stora släktträd, stressar. Planerar mormors 90-årsdag, stressar. Ja - ni förstår.
Så ringde ändå min storasyster igår och det bestämdes attt hon och hennes familj skulle komma hit idag.
Vi fortsatte stressa.
Och så hörde min storebror av sig i förmiddags och det bestämdes att även han och hans familj skulle komma hit idag.
Vi stressade ännu mer.
Så kom de hit i eftermiddags, min syster, hennes man, hennes 8-årige son, min bror, hans fru och mina 15-åriga brorsöner tvillingarna.
Mamma hade snott ihop en rulltårta och jag hade städat mellan mina intensiva yrselanfall. Allt var frid och mycket fröjd. Vi åt, skrattade, pratade och tackade i våra stilla sinnen lilla pappa som en gång fört oss samman.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar