tisdag 26 oktober 2010

Så skimrande var aldrig havet och stranden aldrig så befriande

...som när du gick vid min sida, mot solnedgången, aftonen den underbara

Oj, ja. Tänk om livet ändå vore som i Eternal Sunshine of the Spotless Mind - tänk om man kunde radera minnet av vissa personer, glömma att de finns och har funnits. Åh, vad skönt det skulle vara, oja. För det är ju det som är det allra värsta - minnet.

En sväng till Buttericks och Beyond Retro med Karin och Delphine för kostym-jakt gjorde inte någonting lättare - fick inte så mycket inspiration av att vara där, mer huvudvärk och hungerkänslor.
Nej, nu ska jag börja knarka frukt. Små C-vitaminer, kom kom kom till mig!
Och sy - måste vara kreativ här i livet, kan inte låta treåringar i Kina sy mina kläder längre, nej nej ändring på det. Jag är ju ändå ung, frisk och stark!

Jaja tänker du med en axelryckning . Allt är relativt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar