... och här står jag och ser ut som ett muskelpaket

Det är illa, riktigt illa, riktigt frikkin' jätteilla.
Jag har börjat hetsäta - massor, massor av sött. Och tröstshoppa. Eller nja... jag försöker iallfall, men, nej...
Trots att jag fullkomligen omger mig av socker, kan jag bara ta en liten tugga och så spenderar jag resten av kvällen med att sitta och titta misstänksamt på sötsaken i fråga, med avtänd blick. Jag säger som när jag ska göra armhävningar - det går bara inte.

Jaha, ojdå, säger du, halvt förvirrat, halvt ointresserat.

Inte så jäkla upphetsande

Jag står inne på Indiska vid Hötorget och synar mig själv i en spegel - inser med fasa att det tredje plagget jag köpte samtidigt som den missbildade 80-talskreationen och den svarta klänningen med virkad spetsduk - en liten kappa - inte var så väldigt liten egentligen. Jag ser ut som en bredaxlad, manhaftig transa. Frågar min vän Linn om hon tycker det, men hon sneglar på den och säger att det tycker hon inte. Sen går jag hem och varje gång jag tittar in i skyltfönstren, ser jag spegelreflektionen av en liten, muskulös man som förföljer mig.

Jaha, det var visst jag själv. Står framför spegeln hemma och ser ut som ett muskelpaket. Äntligen.