Monstret i tvättstugan

Höhö. Inte skrivit på länge här alltså, ajaj.
Kan förklaras av att jag legat utslagen den senaste veckan och snorat.

Okej, jag var i skolan och hade inte tid att blogga precis. Plugg, oja, massor. Tenta nu på torsdag, ja ja ja. En massa gotiska katedraler, mesopotamska byggnader och fresker. Och så vidare, och så vidare.

Men jag var sjuk också. Torsdag var värst,  usch usch. Som tur var hade jag ingen föreläsning på uni då - dessväre hade jag dock bokat in tvättstugan under eftermiddagen.



Monstermaskinen!

Eftersom jag aldrig använt maskinerna - och i övrigt inte spenderat särskilt mycket tid alls där, smög jag försiktigt ner i källaren och stängde noga dörren om mig.

Mamma har fått för sig att det är farligt i källaren och vill egentligen inte att jag ska vara där (därav min okunskap om platsen och dess maskiner), så jag kastade hela tiden en orolig blick över axeln och förväntade mig att enögda skogsmullar skulle hoppa ut från någon vrå. Eller nåt.

Jag stålsatte mig och gick fram till den ena, smågulliga, maskinen från 1978, drog i handtaget till luckan - men det gick förstås inte att öppna. Jag drog i handtaget, drog och drog och svor åt det, medan näsan rann och jag snöt mig i min näsduk som jag förvarade i min byxficka.

Det gick inte, fick försöka med den andra, lika gamla apparaten - den var i allafall öppen.
Lade in min vittvätt och försökte stänga luckan - men - det gick inte.
Hur jag än tryckte och tryckte, vred dörren uppåt och tryckte, vred dörren nedåt och tryckte, vred horisontalt och diagonalt - gick det inte att stänga. Näsan rann och jag snöt mig i den nu rätt förstörda näsduken.

Gick fram och tillbaka mellan maskinerna, försökte öppna och stänga, snöt mig och såg på arbandsuret som tickade. Det hade gått ett tag.

Till slut hittade jag en knapp på den ena maskinen, ´så den stängdes med en smäll.
Och så vred jag lite på den andra maskinens handtag, så dörren flög upp i ett schvung

Oh, fick igång den ena maskinen - men - så kom den Stora Kampen med den andra maskinen, som absolut inte ville starta. Den stod där, halvdöd. Snoret rann. Jag stirrade på maskinen, telepati. Slog på den, tryckte på alla knappar och försökte prata med den.
Ringde mamma, fastighetsskötaren, fastighetskötaren nr 2 och framstod som helt oteknisk tjej. De lovade skicka förstärkning, jag lade på, snoret rann.

"Har du stängt maskinen ordentligt?" sa ena fastighetsskötaren i telefon.
"Höh, jaja. klart"

Stod och lutade mig uppgivet mot maskinen, förde handen lite prövande mot handtaget och pressade det hårt inåt. Plötlsigt vaknade den till, jag tryckte på On - och den - levde!
Näsan rann, det hade gått en timme -  men - jag hade lyckats! MISSION COMPLETED