Snälla människa, sluta smacka!

Åker tåg, det gör man ju ofta. Sitter inklämd - kollektivtrafikens nackdel nr 16278213202738292. Människor. Kvinnan bredvid sitter lite väl nära,  och jag försöker koncentrara mig på min medhavda bok, men stör mig på att hon i ca en timme tuggar frenetiskt på sitt tuggummi, smak (lukt) - mint. Jag visste inte att man kunde smaska så, att man kunde suuuuga ut varenda liten mint-atom så länge och så intensivt. Det får mig att bita ihop käkarna och himla stort med ögonen. Det får mig att vilja vända på huvudet och  väsa:

- Men snälla, sluta smacka!!!

Men jag sitter där lugnt och sansat, och smackandet fortsätter ända till tåget stannar i Örebro.

Jag och min vän Karin kom på att vi tycker att alla människor är i vägen - för det är de. Såhär kan jag känna en helt vanlig dag i vår huvudstad:

Människa (Homo Sapiens)

Snälla människa, flytta på dig, så jag kommer förbi (och fram)

Snälla människa, skynda dig lite, va?

Snälla människa / grupp med människor / mamma med barnvagn + barn / pubertala tonårsflock, sluta   blockera trottoaren

Snälla människa, sluta nynna - och vissla

Snälla människa, skrik inte när du pratar i telefonen (jag vill inte veta vad du gjorde förra sommaren)

Snälla människa, skruva ner volymen på din Ipod en aning (jag har min egen Ipod, tack)

(och snälla människa, lyssna inte på musik med högtalaren påslagen på telefonen -  jag kanske inte är in the mood för att dansa på bussen från Ljusterö en söndagmorgon)

Snälla människa, sluta hångla med din sandwich (det är inte besvarad kärlek)

Snälla människa, bli lite mer sammarbetsvillig, tack.